Allt är föränderligt

 

Allt förändras, varesig man vill eller inte. Du, din omgivning, dina drömmar och din vardag.

Det enda som återstår är den djupa kärnan inom dig, som du så starkt letar efter utanför dig själv. Jag kan bara konstatera, att alla vägar, leder inåt. Det är där de stora arbetena ligger. En del orkar helt enkelt inte blicka inåt, de tycker att det är obehagligt och försöker istället att blicka hela livet utåt. Fylla på med saker, människor och så vidare utan att ens veta varför. Det är inte föräns man står där och verkligen ifrågasätter; Vad vill jag?

 

Jag har absolut ingen aning om hur allt ser ut om fem år. Allt kan förändras. Mitt företag, har jag kvar det? Vart bor jag egentligen? Har jag fortfarande ett fast förhållande? Givetvis är detta saker som jag önskar att jag har, men allt förändras. Och det är faktiskt Det som jag älskar med livet. Det är en upptäcksfärd. Bara för att jag läste till något för 30 år sedan, behöver inte det betyda att jag fortfarande jobbar med det. Jag kanske har drömt om att få göra något annat, men istället för att blicka inåt och verkligen känna på hur det skulle kännas, blickar jag utåt. "Vad ska alla säga? Å Hur ska detta gå? Å jag har ju faktiskt en utbildning, kan jag verkligen byta inriktning nu såhär mitt i livet?"

Att våga ta steget, göra något annat, det är det som utvecklar oss. Det viktiga är att inte låta det gå för fort, utan att man verkligen känner på det. HUR skulle JAG känna? hur skulle DET kännas, för mig? Att spänna pilbågen till sitt största läge, och inte bara spänna lite grann, då ramlar pilen rakt ner i backen, eller som för en del, inte våga spänna den alls, för vad skulle de runtom mig tycka? Skulle jag passa in, inom dessa fyra ramar som bilden av samhället ger oss?

 

"Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor!"  Jag blir lite ledsen när jag hör äldre OCH yngre säga så. Jag tänker mer, att livsresan handlar inte om att upptäcka vad man vill bli när man blir stor. Det handlar om att våga göra annat, testa på nya saker som så småningom kommer leda till att du hittar dig själv mer och vad du egentligen är för person; Det är först då, som du verkligen kommer på vad du vill arbeta med. Återigen, allt förändras.

 

Jag tänker på Pippi, Emil, Bröderna Lejonhjärta, Ronja och så vidare. Hur viktigt det är att vi har drömmar och vilja att gå framåt när livet testar oss. Pippi, hon är världens starkaste tjej (Fysiskt!!!), hon bor ensam med sina djur, har sin pappa ute på havet och pratar med sin mamma i himlen...

Emil, många hyser agg mot Emil för att han utforskar sitt liv och sin värld och det sätter humöret på prov hos hans pappa och andra byfolk runtomkring. Emil får låsa in sig i snickarboa för att inte hans pappa ska få tag på honom..

Bröderna Lejonhjärta... Ser ljuset, hamnar i det vackra Nangijala och stöter på båda onda och goda saker där.

Ronja, ska ge sig iväg hemifrån, ut för att möta de goda och onda i livet. Vildvittror, helvetesskapet, rumpnissar, grådvärgar osv.

Alla filmer, hemska egentligen, men visst berör de oss!? Hur många språk har dessa filmer inte översatts på? Det säger allt! Någonstans där inom oss, finns något som längtar, något som vill testa allt och utmana de farliga sakerna. Livet prövar oss, och de viktiga som de alla karaktärerna gör; De går sina egna vägar, för att de vill, inte för någon annans skull och vad händer; De utvecklas.

 

Sagorna får oss att våga drömma och hitta oss själva

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15 maj 2014

 
 
 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)